Cirkusen har bara börjat...

Transpersoner med livmoder kan bli gravida och föda barn. En juridisk man som föder barn registreras automatiskt som barnets far, och en juridisk kvinna som bidragit med spermier ska registreras som barnets mor. Läs ovanstående meningar igen! Transpersoner med livmoder kan bli gravida och föda barn. En juridisk man som föder barn registreras automatiskt som barnets far, och en juridisk kvinna som bidragit med spermier ska registreras som barnets mor. Det här är taget ur en broschyr från extremvänsterns eget mentalsjukhus, RFSL. Det är alltså hit vi har kommit. I veckan röstade man i riksdagen igenom den lagändring som skall göra det möjligt för barn och ungdomar att få “ändra juridiskt kön” från 16 års ålder. Var detta kommer att sluta kan vi bara ana men redan idag så är det tydligt att den här sinnessjuka linjen som förs knappast är till gagn för alla de barn och ungdomar som faktiskt mår dåligt och känner sig osäkra på sin identitet. Det är oftast tjejer som hamnar i detta. Förr så blev tjejerna “EMO” och klädde sig i svart och var vita i sina finniga små ängsliga ansikten. När inte det stack ut tillräckligt så gick de över till att skära sig i armar och ben, allt för att få uppmärksamheten riktad mot dem för att vi skulle se och förstå att de inte “mådde bra”. När inte det räckte så blev det homosexuella livet något att ta till. För tio, femton år sedan så klev armador av lesbianer ut ur sina garderober i flickrummen. Vi fick en verklighet där “annorlunda” pojkar målade naglarna (inte att förväxla med Magnus Uggla eller liknande) och flickorna gick hand i hand, mer “förälskade” än det mest romantiska paret i random fransk noir film från 60 talet. Hur skulle man nu sticka ut och visa hur förvirrad och “annorlunda” man var? Vips så serveras “könsdysfori” på ett silverfat, framburet av ett gäng körkortslösa batikhäxor med mer hår på smalbenen än Özz Nûjen. 

Att “byta kön” pga. en dysfori är väl egentligen inget märkvärdigt. Man ÄR man eller kvinna, punkt. Sedan kan väl folk (på egen bekostnad) operera om sig bäst de vill. Scaramanga hade ju en tredje bröstvårta. Anna Anka fyllde läpparna med botox. Annika Strandhäll opererade bort hjärnan osv. Låt de hålla på, vid ett DNA-test så får du ändå svaret på om du ÄR man eller kvinna. Nu har vi alltså, genom vår riksdag, hejat på detta spektakel och förutom förnedringen vi får utstå ute i den stora världen så har vi samtidigt knuffat alla dessa barn och ungdomar (som faktiskt mår dåligt på riktigt) mot ny galenskap. Vad skall de nu göra för att “sticka ut” och visa att de inte mår bra? Nästa projekt kunde ju vara att puffa lite extra för “apotemnofili” eller “Body Identity Integrity Disorder” som det även kallas. Den här spännande “dysforin” innebär att man uppfattar en kroppsdel som “främmande”, något som inte tillhör dig själv. Det finns ett flertal personer som låtit amputera bort armar och liknande för att “få ro” och äntligen leva in en kropp som de trivs med. Kanske vi snart kan läsa en broschyr från RFSL där det står, “Till dig som lever med en kroppsdel du inte vill kännas vid”. Vad jag hört från dem på RFSL så har de ett flertal personer inom organisationen som lider av just ovanstående. Det vanligaste symptomet är att den “främmande kroppsdelen” sitter ovanför axlarna. Vi hoppas att de på RFSL går före och visar vägen…

Över till travets härliga värld och vi börjar i dur. Mycket kan man säga om Solvalla, och det mesta kan ifrågasättas. Men när något är bra så måste, även det, belysas. Just nu måste jag buga lite för Anders Malmrot. Det Elitlopp som han nu så sakteliga håller på att mejsla fram kommer bli ett av de bästa, både sportsligt som publikt. Att få med PDA-vinnare har inte varit det lättaste genom åren och det är flera inbjudna ekipage som skall bli spännande att se. Sedan har vi ju inbjudningen av A Fair Day från Kalmar, modigt och smart av Malmrot. Att de blev knappt slagna i senaste starten på Mantorp är inget att säga om. Och att staketkuskar på “experter” på Kanal75 skulle börja kraxa var ju knappast förvånande. Jag har genom åren ofta kritiserat Anders Malmrot och de ansvariga för att de blundat för “det folkliga” och istället plockat in lite för många kompishästar. Det har Malmrot fått en del skit för. När han nu gör om och gör rätt så får han skit ändå. Nu ifrågasätts uttagningen av Kalmars stolthet på en del håll. Det kan inte vara lätt att sitta på den där stolen trots allt. Nu hoppas jag på att han vågar bjuda in minst en till från “breddsporten”, där är travsporten väl förtjänt av. 

Daniel Redén har jag, som bekant, en tudelad uppfattning kring. Att han är en mycket skicklig travtränare är ju givet och hans hästar ser oftast fina ut när de tävlar, oftast i alla fall. Hur han hanterat “Stall Zet” och de ekonomiska förehavanden som verksamheten sysslat med har jag dock betydligt svårare för. Här tycker jag att han betett sig fegt, tölpaktigt och falskt. Två olika sidor således. Idag vill jag fokusera på TRÄNAREN Redén. På det sätt Daniel presenterade Don Fannuci Zet på Solvalla i onsdags var något av det jävligaste jag sett på mycket länge. Hästen såg ruggigt fin ut och prestationen i sig visar ju att det är hästen att slå i kommande Elitlopp. Jag vill tro att  Francesco Zet är ungefär 50 meter “sämre”. INGEN slår Don Fannuci Zet sista söndagen i maj…

På den dystra sidan har vi då Tomas Malmqvist. Denne man har ju haft stora framgångar med sina hästar en lång tid och i Frankrike så har det rullat på märkbart bra, nästan lite FÖR bra. Att man nu gjorde en liten kontroll när det var dags för Malmqvist att komma “hem” och tävla var ju inte konstigt. Att han nu “åkte dit” var inte heller speciellt oväntat. Tomas, som mest ser regelverk som “rekommendationer”, har nog tassat i gränslandet under en lång tid. Så det var väl bara en tidsfråga innan han skulle trilla dit. En annan sak som jag stör mig på är att han inte alltid är hästens bästa vän, jag kan räkna upp 32 462 andra personer som behandlar sina hästar bättre. Vi får väl se var detta slutar…

Stora Eurovision närmar sig och efter Hamas attack på Israel så har det ju hettat till “en smula”. Här hemma i Sverige samlas nu kulturelit, artister, skådespelare och annat "intellektuellt" folk för ett fördömande mot Israel. Detta spektakel är lika fånigt som förutsägbart och det är alltid samma PK-tyckare som kraxar. Medina använder först Melodifestivalen för att marknadsföra sig och fylla på sina konton för att sedan vända produktionen ryggen och “hoppa av” när de planerats medverka på ett Eurovision-jippo. Allt detta för att en israelisk tjej nu ges chansen att förverkliga SIN dröm. Ni är då för patetiska era fega intoleranta muppar. Ni borde lyssna på vad Gene Simmons så insiktsfullt deklarerade…

Med dessa rader lutar jag mig tillbaka och önskar alla en trevlig helg där kyla och blåst sveper över landet. Nästa fredag så levereras Fredagsbrevet från Thailand, Phuket. Japp, dags för vårens Seniorresa till Phuket där vi ska ta emot ett gäng härliga 60-plussare som haft den goda smaken att välja denna reseupplevelse. För dig som blir kvar hemma i Svedala kan jag varmt rekommendera Åland Summerboost! Sommarens trevligaste weekend utlovas. Må gott så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en klaring jag fått in till helgens V75a som avgörs på Jägersro där det väntas kyligt väder med lite sol. I sista avdelningen så skall Jensen tydligen ha Emoji i toppform. När Gocciadoro och Lugauer kört klart så är det bara för Flemming att huka sig framåt och hålla i. 11 gånger spettekakan smular fint….

Visste du förresten att Stefan Löfven alltid trott att mordet på Catrine da Costa begicks av läkare utan gränser.

Så får det bli…

Blev det verkligen en förtjänst lite längre fram?!

Då har vi kommit till den punkt i vårt land där en småbarnsförälder, inför ögonen på sin egen son, blir avrättad av en afrikansk flock med ungdomar som tillhör samhällets absoluta bottenskrap. I Sverige har vi under alla år hört flosklerna om “civilkurage” och att “de vuxna” skall vara förebilder i en allt mörkare tid. Den här veckan blev vi varse om att detta sedan länge är, och har varit, en utopi. Att “stå upp” och gå emot ondska, dysfunktionella strukturer och liknande, PÅ RIKTIGT, har aldrig backats upp av etablissemanget. Tvärs om. I Sverige har politiker, tyckonomer och andra fega glappkäftar hela tiden straffat alla de som visat just civilkurage. Under mer än 30 år så har “de goda” politikerna aktivt agerat på ett sätt som skapat exakt det förfall till samhälle vi just nu befinner oss i. De som tidigt visade CIVILKURAGE och var “de vuxna” i rummet, de som hela tiden såg vart det var på väg, de fick sparken från sina jobb och blev uteslutna ur fackföreningar osv. Alla de som visade just civilkurage och vågade peka på den vansinniga migrationspolitik som fördes blev brunsmetade. De fick heta "fascister" och “rasister” samtidigt som Kjelle Bergqvist, Malena Ernman, Özz, Schyffert och alla de andra fega kräken hyllades av politiker, vänsterjournalister och liknande. SD har under hela sin existens haft som huvudfråga, just migrationspolitik. Än idag så blundar många av “de goda” fortfarande inför det faktum vi idag står mitt i. Idag avrättas en vanlig hygglig pappa när han försöker göra sitt för att upprätthålla en liten bit av ordning och reda i sin bostadsmiljö. Han vill inte att hans son skall behöva växa upp i ett land där hans jämnåriga kallar lärarna för horor, kastar sten på ambulanspersonal och säljer knark öppet kring skolorna. Han ville att hans son skulle få en bättre uppväxt. Den ambitionen kostade honom livet och försatte samtidigt sin son i en livssituation som för alltid kommer bära djupa sår av rädsla, sorg och vrede. 

Mitt i detta så har Magdalena Andersson mage att åka ut till Skärholmen och, inför journalisternas mikrofoner och kameror, gråta krokodiltårar och klappa på axlar! Jag spyr när jag ser henne och jag blir samtidigt skrämd av att hon och hennes parti fortfarande har ett så stort stöd hos den svenska befolkningen. Hur i hela friden tänker ni?! Samtidigt som Magdalena Andersson och hennes gelikar på vänsterkanten nu gråter i kör för Skärholmen så vill de INTE tillåta att visitationszoner upprättas! Fullständigt sinnessjukt. Riv upp varenda ytterdörr från Västberga till Tumbaavfarten, till att börja med. Vänd upp och ned på ALLA personer mörkare än en kexchoklad som över huvud taget vistas utomhus. Det är bland dem vi har den här bottenlösa ondskan, det är DÄR vi ska leta. Och alla de som visiteras endast på grund av sin hudfärg, och som inte tillhör slöddret vi skall rensa bort, kan stolt bjuda på sin medverkan till att skapa ett bättre samhälle. Ni tillhör nämligen det samhälle som både ni och vi vill ha och leva i. Bjud på detta och ni kommer belönas rikligt…

Lämnar nu detta totala mörker med en iakttagelse jag gjorde igår då vi besökte en vän i Enköping på vår väg hem från Karlstad efter en konsert med Tomas Di Leva. Från infarten vid Circle K och ned mot centrala Enköping passerade jag 19 personer på trottoarerna bredvid vägen. Tre etniskt svenska, en thailändska samt femton afrikaner. Sverige 2024…

Drygt en vecka kvar tills Visbytravet kör igång för året! En av landets trevligaste travbanor som alltid är lika härlig att besöka. I år blir det en nytändning på stallfiket och restaurangen på platserna. Stallfiket kommer drivas av Gurra och Pan. Det blir naturligtvis lite thaiinspirerat men man skall även servera burgare till de mest konservativa. Det ser trevligt ut och jag önskar dem stort lycka till. Restaurangen ute på läktarplats har tagits över av Jimmy och Hassan. De driver sedan tidigare “Kocken Romabrunnen” och till premiären så serverar de familjebuffé till premiärpris! Smart och trevligt. Här har Solvalla (som vanligt) mycket att lära och ta efter. 

För ett tag sedan fyllde min gamla vän Roger Malmqvist 60 år! Tiden går och inte blir vi yngre. En annan som tidigare klev in i den vuxna 60+ klubben är Nestor Pär Hassborg. Jag pratade nyligen med honom och fick då höra att en ny knäoperation väntade och vi håller naturligtvis tummarna för att det har gått bra. Pär som efter mycket lång och trogen tjänst nu lämnat in A-licensen för gott skall nu åtnjuta livet som travpensionär! Jag förväntar mig att Pär avtackas på Visbytravet under pompa och ståt. Få har betytt så mycket för just trivsel, glädje och samhörighet ute på Skrubbs som Hassborgs!

Med de här tvära kasten mellan totalt mörker och gotländskt ljus så ber jag att få tacka för den här gången. Avslutar veckans Fredagsbrev med en feting till helgens V75a som avgörs på Bergsåker. I sista avdelningen räcker det långa upploppet precis till.  Young Mistress med Per Linderoth hinner fram lagom för att hinna vinka lite till måldomartornet. 11 gånger smakar fint! Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du förresten att Stefan Löfvens “-det blir en förtjänst, lite längre fram” sedan länge passerat Bagdad Bob på listan över hjärndöda citat.

Så får det bli…

Kavajen har hängt av sig, kavajen...

Nu får Fylking och Hanné maka undan sina brassestolar, Kavajen vill nog slå sig ner mellan dem. I veckan fick jag det tråkiga beskedet att en av Solvallas större profiler klivit in på Himmelsvalla. Bo Kavajen Heidenberg, en mytomspunnen kuf som kunde leverera one liners som få. Han var även en mycket duktig amatörtränare som med små medel och enkla hästar lyckades skörda fina framgångar, även i sulkyn. Jag hade glädjen att få umgås med Kavajen till och från under hela hans aktiva tid inom travet. 

Första gången jag såg Kavajen var tidigt 80-tal. Jag körde ut med en häst från Sörens stall och utanför stallet snett bredvid stod en man i blå gymnastikbyxor med händerna bekvämt nedstoppade i fickorna och samspråkade med stallets innehavare, Karl-Gösta Fylking. Kavajen hade tagit en “D-licens” och fick köra en del amatörlopp hos Fylking. En av de första egna hästar som Kavajen började tävla med var den lilla hingsten Smash Jr. Jag minns att Kavajen körde i en mycket modern Nassau modevagn iförd vita handskar och vitt körspö. Som stilstudie såg han ut lite som Håkan Wallner när han körde. 

När jag började vara i Hassborgs stall nere på Skrubbs så kom även Kavajen ner med “Smashen” och han vann även några lopp. Jag hade mina hästar på andra sidan vägen hos Enar Gahnström medan Kavajen hade sin pålle vid Hassborgs stallsida. Jag har för mig att han även hyrde box hos sin namne, hovslagaren och B-tränaren Lars-Ivan Heidenberg, under en tid. Åren gick och Kavajen hade några fasta principer. Aldrig mer än en häst åt gången. Med detta så kunde han alltid lägga fullt fokus på den häst han för dagen ägde och tränade. Bland Kavajens hästar så var Smash Jr. en duktig tävlingspålle. En annan häst som Kavajen lyckades bra med var Hardings R.Å. Det här var hästen som senare var mycket nära att kastrera den gode Heidenberg, återkommer till det. Kavajen hade några knepiga märrar genom åren. Triccola var en speciell häst och  Estere L.L. var en RIKTIGT knepig dam. I slutet av Kavajens karriär hade han även Spruce. Fast den häst som han hade störst framgångar med var utan tvekan Mr Bogen! Ingen märkvärdig häst egentligen, men här gjorde Kavajen ett mycket gott arbete. Under en tid så höll Kavajen till på Råsta gård nedanför bussgaragen i Ursvik. Ett anrikt stall som länge huserade just Kalle Fylking. Stallet finns faktiskt kvar än idag och ligger inbäddat vid Ör och Hallonbergen där Enköpingsvägen mellan Rissne och Järva Krog delar området med Urvik och Järva på den andra. Om man åker från Järva Krog med sikte på Solvalla så ser man bussgaraget för SL på vänster sida. Där kan man köra ner höger och sedan UNDER Enköpingsvägen för att komma ner till stallet. Där, på höger sida, tränade Kavajen ofta Hardings R.Å. Det är en sluttning ner i gräset och där stod Kavajen och longerade sin pålle! Han påstod att just uppför och nerför var perfekt för hästen att träna på. Tänk den skräck som bilisterna måste ha känt när de kör på den stora motortrafikleden och det plötsligt kommer en häst travande upp från ingenstans, några meter från vägräcket!

Ok, det var det sportsliga, men Kavajen var så mycket mer än “bara” travamatör, mycket mer. Det finns säkert de som känt Kavajen långt före det tidiga 80-talet på Solvalla men mina minnen är trots allt ganska många, och ofta “speciella”. Bosse bodde i Sundbyberg vid Tuletorget. Under många år drev han en liten klädbutik i bottenvåningen på det hus han bodde i. Kollektionen var riktad mot “mogen” kundgrupp. Som den gamla bilhandlare han var så hade han naturligtvis inga som helst problem att sälja på allt möjligt till de damer (och även herrar) som kom in i hans lilla butik. Kavajens lite speciella öppettider var heller inga som helst problem, stamkunderna lärde sig. Om jag minns rätt så var det alltid stängt på måndagar, det var då han ofta åkte in till Solvalla och körde provlopp på kvällarna. Vissa tävlingsdagar på Solvalla innebar även korrigeringar på öppettiderna. Jag vill även minnas att han öppnade sent på dagarna. Kavajen förstod inte varför han skulle gå upp “i ottan” för att öppna upp när han istället kunde “lära” sina kunder att det var på eftermiddagarna man ekiperade sig. En annan rolig sak var Kavajens skylt som han använde när han var på trav ute i landet. Skylten fungerade även fint när han var nere på Gotland. På skylten han då hängde upp på dörren stod det “STÄNGT IDAG, ÖPPET I MORGON”. I och med denna genialiska skylt så var den alltid aktuell oavsett om han blev kvar nere på Skrubbs några extra dagar. Japp så var han. När han under sommaren var nere på Gotland så passade han även på att kränga sina kläder på dagarna. Eftersom han bara hade EN häst att träna så blev det mycket tid över. Jag minns att han ofta var i Hemse och sålde och det tog inte många dagar innan allt var sålt…

Kavajen var en riktig fika kung! Nere på Skrubbs kunde han sniffa sig till nybryggt kaffe på mer än 800 meters avstånd. I släptåg hade han ofta myten och legenden Carl “Lellen” (Lallen) Wennerström, det kan skrivas en hel bok om även Lellen. Hur som helst, Kavajen var egentligen inte snål, men han var perverst “ekonomisk”. Han kunde ganska ofta ha med en kanellängd eller lite bullar vid fika-stoppen på Skrubbs men de var då GARANTERAT köpta på extrapris eller liknande. En vanlig förmiddag nere på Skrubbs kunde Kavajen komma spatserade till oss i Hassborgs stall där kaffet precis hällts upp. Där kunde jag, Pär, Roger, Bengt, den pensionerade polisen, måldomaren och någon mer sitta med uppskurna färska frallor, smör och räkost på bordet. Kavajen kommer fram och säger lugnt, “-jaha, här sitter slickmunnarna och smaskar i sig av Hassborgs smörgåsar. Det var aldrig några konstigheter med Kavajen, han var som han var, och sa vad som föll sig in. När vi fikat klart så hade Kavajen ofta lyckats pressa ut det absolut sista ur räkost tuben för att avslutningsvis förnöjt borsta bort brödsmulorna från pikétröjan. På en och samma dag kunde Kavajen lätt avverka ett gäng fika på travet. Kent Boberg fick nog ofta besök och jag tror att även Tommy Högkvist och Nils Gunnar Hedberg hällt upp tjogvis med kaffekoppar till Kavajen genom åren. Sådan var han, Kavajen.

Några somrar hyrde jag en liten stuga i garaget hemma hos pappa Bengt Hassborgs moster. Mostern hette Gunhild och bodde med sin Bertil på Furulundsgatan. Det var en kort tur på den rosa cykeln bort till Konsum i Gråbo Centrum där man kunde köpa underbart god och nygräddad Blå-Vitt limpa på morgonen! Härliga tider. En sommar blev även Kavajen inkvarterad hos Gunhild och Bertil. Det var med viss avundsjuka han kunde se undertecknad kliva in i den lilla mysiga stugan vid garaget när han själv hade sin logi bredvid en duschkabin nere i Gunhilds och Bertils källare. Vi åt i alla fall ofta frukost tillsammans, Kavajen och jag. Två Sundbybergsbor i en lummig trädgård i Visby med nygräddad limpa och rykande kaffe, det var tider det. Jag minns en kväll i trädgården när vi grillade och hade det trevligt. Pär och Roger var där och om jag minns rätt så var det många härliga vänner och profiler från Skrubbs på plats i trädgården. Även Kavajen var naturligtvis med. Som så ofta så stod han över alkoholen. Kavajen hade under hela sitt vuxna liv problem med sin diabetes. Hans fäbless för frasiga wienerbröd och Guteglass magiska saffransglass underlättade knappast sjukdomsförloppet. Men unna sig, det var viktigt för Kavajen. 

Det finns en sann historia när Kavajen blev stoppad av polisen på väg mellan Arninge och Sundbyberg en sen natt. Han hade varit och tävlat på Gävletravet och kommit till stallet sent på natten. Efter att ha lastat av häst och utrustning kunde han efter att även ha kopplat bort hästsläpet styra kosan mot sängen hemma i Sundbyberg. Polisen som stoppat Kavajen tyckte att han vinglat på körbanan. Polisen ber om Kavajens körkort och tittar på det en stund innan han sträcker det tillbaka. När polisen tar fram alkomätaren för att sätta på ett blåsrör så frågar han Kavajen om han har druckit alkohol. Kavajen svarar, "-jajamen!". Polisen hajar till innan han bistert ber kavajen blåsa i alkoholmätaren. Heidenberg tar ett djupt andetag och blåser ut tills det piper till och polisen ber honom att sluta. Den alltmer irriterade polismannen tittar på alkoholmätaren, blir ännu surare och vänder sedan mätaren mot Kavajen. 0, 00. “-Vad sitter du och snackar om?”. “-Du säger ju att du har druckit alkohol!”. Kavajen tittar lugnt upp mot polismannen och svarar, “-Jo men det HAR jag, på en kräftskiva 1957”. Som sagt, sådan var han…

När grillkvällen gick mot natt så var vi några kvar som ville ner på stan. Kavajen erbjöd sig att skjutsa oss ner till hamnen med sin Peugeot 504. Vi sätter oss i bilen och när Kavajen öppnar förardörren och slår sig ner så lossnar hela förarsätet! Med sätet liggande löst mot baksätet så sitter då Kavajen lugnt på framkanten av sitsen lätt framåtlutad med sikte mot hamnen i Visby. Sådan var han…

Vid ett tillfälle så fick Kavajen för sig att han skulle köpa en husbuss. Tanken att kunna övernatta i den vid alla travresor gjorde att han till slut slog till. Valet föll på en välbyggd Mercedes 508D som han köpte av Dahrve, samme Dahrve som hade hästsportbutik på Visbytravet. Första gången jag själv såg Kavajens husbuss var på Ålandstravet i mitten av 90-talet. Jag var där med Jevelina och Kavajen hade lastat med Hardings R.Å. Nu minns jag inte om tillbudet skedde efter lopp eller värmning, men det spelar kanske mindre roll. Hardings R.Å. fick för sig att han skulle lägga på en riktig karamell och slog plötsligt bakut med en våldsam smäll. Sparken tog klockrent på Kavajens ädlare delar. Ojandande och gnyende lyckades Kavajen ta sig till gäststallet och knäppa fast hästen på gången. Inne i omklädningsrummet tog Kavajen sedan av sig dressen för att se hur det såg ut. Jag vill minnas att det blödde lite genom kalsongerna men ingen större skada. Efter några timmar så hade “paketet” svällt upp så mycket att det såg riktigt illa ut. Vi rekommenderade Kavajen att stanna kvar på ön och åka in till sjukhuset i Mariehamn. Men nu var det ju Kavajen vi pratade med. “-Har jag tagit mig till Åland så skall jag nog kunna ta mig hem med”. Vi hjälptes åt att lasta häst, vagn och utrustning och det sista vi såg av ekipaget var när  en Mercedes 508D och ett Umesläp rullar ut från Ålandstravets stallbacke med Kavajen STÅENDES i förarhytten körande! Vid överfarten mellan Eckerö och Grisslehamn stannade Kavajen kvar i bussen på bildeck, ståendes på alla fyra då han inte kunde sitta på grund av smärtan. Sådan var han…

Några år senare satt Kavajen på buss 515 på väg hem till Tuletorget i Sundbyberg när han plötsligt får syn på sin egen husbuss i mötande körbana! Kavajen ringer polisen och meddelar att hans husbuss precis måste ha blivit stulen. Det visade sig sedan att husbussen precis lämnat efter ett bankrån med rånare och byte i husbussen! Man hade alltså planerat och sedan stulit Kavajens husbuss för detta rån. Lite senare hittas husbussen vid räcket på Essingeleden där rånarna tagit pengarna med sig och lämnat. Kavajen blir uppringd av polisen som meddelar att husbussen nu står vid Västberga polisstations inhägnade parkering. De säger att de bara ska göra en brottsplatsundersökning i husbussen och att de hör av sig när den är klar att hämta. Några dagar senare ringer de och berättar att husbussen nu stulits inne från den inhägnade parkeringen! Husbussen befinner sig nu på Mercedes i Södertälje dit den bogserats efter att ha hittats vid ett dike före Moraberg. Bussen har nu skador på framskärm och sidorutan är utslagen. En helt sinnessjuk historia och jag minns så väl när jag träffade Kavajen på Solvalla en tävlingsdag när han berättar detta. Han är bedrövad och ledsen och har helt tappat lusten för denna husbuss. Jag blir erbjuden att köpa bussen billigt mot att jag hämtar ut den på Mercedes i Södertälje. Jag kommer ihåg att jag betalade 5 000:- för husbussen och att jag sedan åkte ner och hämtade densamma. Under flera år så skulle denna husbuss komma att ta underteckand med familj på många spännande äventyr, något som jag gärna återkommer till vid annat tillfälle. Det sista jag såg av denna husbuss var när jag, efter försäljning, lämnade över den till en afrikan vid Biltema i Botkyrka. En körkortslös man som körde den vidare för export till icke-skidåkande nation.

Efter att Kavajen lämnat in licensen så var han under många år ett välkänt ansikte på "Träffpunkten" i Sundbyberg där han var nästan varje dag och förgyllde vardagen för stadens seniorer. När loppisen i garaget bredvid Apoteket på Sturegatan i Sundbyberg var igång så hade Kavajen naturligtvis en verksamhet, även där. Det såldes friskt kan jag lova. Kavajen reste även flitigt till Tallinn på kryssningar där syftet var att köpa hem stora mängder öl och sprit som sedan såldes med behaglig vinstmarginal hemma i Svedala.

Ja du Kavajen, mycket har du upplevt och mycket har du gjort. Jag vet att jag bara skrapat på ytan. Det finns sägner om Kavajen som berättar om hans framgångar inom juveler och guld. En del har hävdat att det finns ett proppat kassaskåp och ett läder som alltid varit i ordning. Om så nu varit fallet så är jag till hundra procent övertygad om att dessa tillgångar styrts om exakt dit som Kavajen ville att de skulle. Nu får du som sagt böka dig ner med Fylking, Lellen, Hanné och alla andra Solvallaprofiler som garanterat haft dig varmt om hjärtat…   

För dig som vill uppleva samma underbara travbana i Mariehamn som Kavajen ofta besökte så tipsar jag om sommarens Åland Summerboost! En härlig weekend där vi umgås, har kul, äter gott och naturligtvis går på trav!

Innan vi stänger ner för den här gången så är det dags för ny Blyhandske! I brunostarnas land så levererades en handske av renaste bly när pajasen  Henry Rorgemoen. Samma lallare som selade ut en oregerlig tvååring i skramlande jänkarvagn utan check och lämnade över tömmarna till Johnny Takter som vänligt men bestämt klev av och tackade för åkturen och förklarade att hästen inte var styrbar. På självaste påskafton hade Rorgemoen anmält tre hästar i tredje avdelningen där målet var att slå Jörgen S Erikssons favorit Frazze. Själv hade han då att agera Kamikazepilot med sin egna, chanslösa, uppsittning. Tanken var att offra sin egen stackars häst och köra slut på Frasse och sedan vinka fram stallets andra häst. Planen höll på att lyckas men sprack ändå på linjen. Hade jag varit Jörgen S så hade en ordentlig käftsmäll mellan ögonen hängt i luften. Hur som helst, Henry Rorgemoen tilldelas här en solklar nominering till Fredagsbrevets Blyhandske 2024. Se eländet här!

Grattis till Blyhandsken Henry!

Då var det dags för att tacka för den här gången. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Som avslutning kommer här en karamell till V75an som avgörs på Åby. I första avdelningen så är det smällklart på That's it. 11 gånger känns som ett sjukt överodds. Daska in.

Visste du förresten att Stefan Löfven länge trodde att RÄDDA BARNEN var en organisation för barn som blivit skrämda.

Så får det bli...

Den subjektiva bokrecensionen...

 

Jag valde “ljudbok” när det nu var dags att gå ombord på Stefan Hultmans resa. Ganska omgående så kunde jag konstatera några saker. Om vi börjar med konstellationen Hultman/Ingvarsson/Harpo. Vem av dem som i ljudboken konsekvent placerat Menhammar och Yttersta strax söder om Främst-ön ute i den åländska skärgården vet jag inte men det störde mig ordentligt redan från första stund. Jag har besökt Eckerö massor av gånger och uppskattar egentligen hela Åland men nog föredrar jag Ekerö här ute på Mälaröarna och det är ju ändå där som Menhammar ligger, om du frågar mig. Stefan är som bekant sprungen ur Huddinges mylla och i Harpo Svenssons pass är “Brännkyrka församling” inpräntat som födelseort. Brännkyrka ligger för övrigt bara några kilometer från grannen Huddinge. Vad Henrik Ingvarsson beträffar så är han född och uppvuxen på en helt annan plats, på gränsen mellan kroppkakor och spettekaka. Så vem som är den skyldige till detta geografiska magplask kan vi ju ana. Att Harpo sedan läser in fel plats genom hela boken är en annan historia. En ordentlig miss, oavsett. Man kan ju gissa att det är av samma anledning som Hultman tydligen skördade stora framgångar med, för mig, okände Jokko-C. Här vet jag inte vem man skall lägga skulden på,  jag har ju inte läst pappersversionen av boken, så jag vet faktiskt inte om det i boken är rätt häst, nämligen Jocose, som avses. Ingvarsson eller Harpo på den berömda cykeln? Här lägger jag en slant på Harpo…

Ok, om vi då försöker blunda för dessa missöden och går in på själva boken. Nja, tyvärr så blir hela upplägget lite fel, just beroende på ovanstående. Det blir tydligt att “Mitt liv på travbanan” är en direkt missvisande titel. Den borde heta “Stefan Hultmans liv på travbanan”. Jag är tämligen övertygad om att Stefan själv varit “en smula” sparsam med egna insatser vid tangentbord och rättstavningsprogram under skapandet av boken. Näe, det här är Ingvarssons bok. Skriven och formad av en travjournalist från Blekinge som under hela sin karriär haft just den rollen i relation med Stefan, alltså journalistens. Om man bytte ut alla “jag” till “Stefan” så hade boken känts mer relevant, och troligtvis betydligt bättre. Jag kan tänka mig att Stefan suttit och berättat anekdoter och upplevelser med både uppriktighet och känsla. Ingvarsson har noterat, lyssnat igenom materialet och börjat skriva. Det är av just den här anledningen som man hela tiden känner en “distans” i berättandet. Jag har ju känt Stefan rätt bra ända sedan den där dagen, tidigt 80 tal, när Uffes armada kom drällande in vårt “fina” Sören Nordin residens inne på Solvallas stallbacke. Lång-Lunchen, Jocke Hedlund, Stefan Hultman och alla de där från gården med Samson och gänget. En rörig men rolig tid. Stefan och Thomas Persén hjälpte en gång min pappa att kränga indiska travselar som han löst ut uppe i frakthangarerna på Arlanda efter att Wallenco vägrat att tulla in dem. Vi kan väl säga att kvalitén var lite “varierande”. Ursäkta, nu börjar bokrecensionen dra iväg. Hur som helst, genom alla år har jag haft en bra kontakt med Stefan och jag minns så väl när Carina under en grillkväll hos dem här ute på Munsö sa, “-alltså, du måste hjälpa Stefan med en bok! Det är så mycket som måste få komma fram”. Nu vill jag inte på något enda sätt sätta detta i jämförelse med att en “riktig” journalist nu gjorde jobbet men en sak är säker, den här distansen mellan författare och berättare hade varit betydligt mindre och vi hade fått en mer transparent och äkta historia. Nog om detta, över till själva boken med sitt innehåll och upplägg.

Stefan berättar på ett ärligt och uppriktigt sätt om sin relation till sin far vilket naturligtvis har präglat honom. Många kan (förhoppningsvis) här få en större förståelse för alla de “mindre klädsamma” situationer som personer runt Hultman fått uppleva genom åren. Den sportsliga karriären presenteras bra och är snyggt uppbyggd. De personliga känslorna kommer väl fram ganska hyggligt, men inte mer. Stefans relation till Johan Hellander låter i boken som “mustig” och komplicerad när den sanna verkligheten borde kläs i helt andra termer för att bli trovärdig. När Hultman berättar om Mats Sundin som hästägare så kan jag säga att här har det hyvlats av både kanter och kvistar! Överlag så får vi trots allt en spännande och intressant historia kring en av svensk travsports största genom alla tider presenterad på ett bra sätt.

Ett ganska stort problem med självbiografier likt den om Stefan Hultman är att man inte riktigt bestämt sig för vem man riktar sig till. Ena stunden så beskrivs varför positionen utanför ledaren kallas “dödens”, i nästa så är det sluttande kors och djupa bringor som avhandlas. Det här blir väldigt spretigt och man missar här båda grupperna. Vi travnördar vill höra mer om vad Uffe sa när han smög upp bakom dörren i stallets fikarum där Stefan och Chrille Magnusson orerade friskt om XXXXX. Vi behöver inte få det beskrivet att det är jobbigare att gå i andra och tredje spår än att få lucka rygg ledaren. För “de andra” är det omvänt. Här skulle man bestämt sig från början. Skall de bli en ärlig och öppen berättelse om livet för en framgångsrik aktör mitt i vår lilla lilla ankdamm där vi får ta del av dråpligheter och sanningar eller skall det bli en “sportbok” som staplar upp alla bragder och triumfer levererade av en yrkesman i världsklass? Frågar du mig så är svaret givet. Svensk travsport är inte som fotboll, golf eller liknande. Som SPORT är den något helt annat. Travet är en dysfunktionell cirkus där ett gäng tokstollar med stora hjärtan och små studieskulder möts, trivs och lever. Det är för dem boken enkom skulle ha riktats, då hade Stefan nog kunnat berätta HELA historien och ALLA sanningar. Fast då hade nog Ingvarsson behövt stå vid sidan och göra annat.

I bokens sista del får vi ta del av det helvete som Stefan och hans familj fick kastat i ansiktet den där höstdagen 2016. En enorm kamp som fortfarande pågår. Stefan berättar öppenhjärtigt och beskriver målande hur livets mörkaste rum och tyngsta uppförsbackar kan te sig. Det blir nog den delen av boken som berör mig mest. Jag vet att det är en tuff vardag för både Stefan och Carina där ute på udden, men den styrka och envishet som de båda visat gör att jag är övertygad om att de skapar ljus och trivsel i sin vardag, på något sätt.

Jag har haft den stora glädjen till underbara middagar och grillkvällar med bästa umgänge hemma hos Stefan både före och efter att han drabbades av sjukdom. Minns speciellt en augustikväll med ett stort fat fyllt av svenska knallröda kräftor och god dryck därtill. Vi pratade inte speciellt mycket om vare sig Elitloppssegrar eller virvlande upplopp. Näe det kretsade mer kring de galna dagarna i Uffes stall, alla de stackare som Stefan lyckades sälja indiska travselar till och även några anekdoter kring våra pilsnerdrickande fäder inne på gula öl-caféet på Solvalla…

Sammanfattningsvis så kan jag nog ändå säga att boken är klart läsvärd och den berättar trots allt en historia och ett livsöde på ett bra sätt. I filmens värld kommer ibland en “director's cut”, en specialversion där regissören presenterar sin egen version. Så vem vet, kanske kommer “Mitt liv på travbanan, den sanna och avskalade historien”, någon gång. Stefan, jag är med, är du?!  

Med detta så önskar jag alla fina vänner en fortsatt trevlig Påskhelg. Avslutar med en karamell till lördagens V75a som åter avgörs i Brunostarnas land. Den här gången är det Klosteskogen som gäller. För snart 40 år sedan flyttade jag från Sundbyberg till Sala. Arrenderade ett litet hus och ett stall (där Åke Lindblom tidigare huserat, cirklarna sluts). Där på Kilaslinken träffade jag grannarna Kaj och Gudrun Silfver. De bodde och hade några hästar på sin gård Karlsro. Japp, den gård som Jörgen Westholm köpte med ett stall som jag själv varit med och lagt taket på. Hur som helst. En av hästarna som Kaj hade var Klaus Brunbjerg. En sommardag kopplade han hästsläpet bakom sin blå Mercedes 300D och tog sikte på just Klosterskogen. Med självaste Roland Jansson i vagnen så blev det seger! En snart 40 år gammal anekdot, vilka härliga minnen. Kanske man skulle skriva en bok?! “Mitt liv där bak i fältet”. Hur som helst så är det nu Klosterskogen som gäller och där blir det dansk häst i vinnarcirkeln, igen! I sjunde avdelningen kör Michael Lønborg sin fina märr Good Together. Vi får 23 gånger Lusekoftan som tack för stödet! Uppe på Romme under söndagen så är det bomklart på Gliding Eagle i femte avdelningen. Sju gånger rakt in i pluskan. Sist av allt. Jag orkar inte ens bry mig om Clownen Riordans senaste mygel…

Visste du förresten att Stefan Löfven började skala sina räkor och äta dem utan skal så sent som 2008.

Så får det bli…

Många strängar blir det...

Svante Båth har fler strängar på sin lyra än en normalt bestyckad cittra. Det tog inte lång tid innan det blev lite “jävigt” bland engagemangen. Att sitta på atg-live och som anställd av ST samtidigt som man har engagemang och ägande i ett större stuteri är ju egentligen en helt orimlig situation. Men nu är det ju travsportens ankdamm vi pratar om och inte någon “vanlig” verksamhet. I denna plaskdamm så är svågerpolitik och ryggdunkeri mer regel än undantag. De flesta sitter på flera stolar där intressekonflikter ständigt råder. Hedersmannen Ulf Ohlsson är ute och tävlar dagligen samtidigt som sambon sitter avlönad på Kanal75 för att "bedöma" och “analysera” fästmannens förehavanden ute på ovalerna. Vi har en påläggskalv med härlig stekar aura som (rättvist) hyllas stort för sina insatser. Att även denna kalv är insyltad i samma travverksamhet som många andra inom kanalen verkar inte skapa någon som helst förundran bland de styrande. Jag fick nyligen in lite uppgifter kring siffrorna på de fakturor som Herr Skoglund regelbundet skickar iväg för sina insatser som travnylle samt gratissnittsätare på lördagarnas Nyhetsmorgon i TV4. Här borde kanske NÅGRA ögonbryn höjas en smula. Men, nej då. I denna plaskdamm råder en helt egen logik och rättesnöret har många knutar och trassel. Nu skall det tilläggas att jag tycker att flertalet av de vi ser på skärmar och TV gör ett alldeles utmärkt arbete, men tokigt är det, minst sagt. Jag skulle vilja se en total omorganisation av travsportens “media”. Allt från “Vinnare” på linjär TV till alla egna sändningar på ATGs egen kanal. Som vanligt så har jag ett tiopunktsprogram, även för detta. Bara för Kanal 75 och ATG att höra av sig. Jag skulle vara garanten för en nystart som skulle bli ett ordentligt lyft, både i kvalité och anständighet…

Från trav till Bongo-Boys. Den senaste tiden har Adidasriddare över hela landet varit igång. Det har skjutits, våldtagits och sprängts i en rasande takt. Dessa satans mördare (som en känd landsförrädare en gång uttryckte det) får fortfarande härja alldeles för fritt. Vi behöver upphandla platser på ungdomsfängelser i “öst” omgående. Exporten av smutsfolk måste ökas markant, senast igår. Kämpa på Tidövänner.

Med de här enkla raderna så ber jag att få tacka för den här gången. Ikväll skall jag göra som Bert Karlsson brukar göra. Jag har nämligen köpt hem en flaska härlig bananlikör! Serveras iskall i trevliga glas, mums fillibabba. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Som avslutning så kommer här en härlig pralin till helgens V75a som avgörs på Solvalla. I sista avdelningen får vi en smäll! Smällen levereras från ett mindre stall utanför Arboga. Hästen heter Nail'em och körs av sin eminente tränare Åke Lindblom. 40 gånger moset, fattar du vilket galet överodds?! Vassego.

Visste du förresten att Stefan Löfven alltid trott att den gamla tidningen “Piff” gavs ut av Disney.

Så får det bli…

Mystiken kring Stora Alby...

Alessandro Gocciadoro är på väg till Stora Alby, sägs det. Stig H Johanssons mytomspunna anläggning som huserat oändligt många superhästar genom åren. Under de senaste tio åren har dock något märkligt hänt. Att Johansson trappade ner under sina sista år som aktiv ger ju en naturlig följd men vare sig Reijo eller Båth fick någon större snurr på verksamheten. Nu är det då dags för Gul kusk att åka på den berömda pumpen. Stora Alby gård ligger “lite” fel och det visar sig nu med all önskvärd tydlighet. Nu skall det tilläggas att jag spekulerar fritt ur mitt yviga sinne och bara har flyktiga och fläckvisa minnen från mina kemilektioner men det hindrar mig inte från att få spekulera just fritt. Gården är förgiftad! Jag har under mer än trettio år hjälpt min bror i hans åkeri och har under alla år tömt byggavfall och liknande ute på Hagbytippen. Precis som alla andra “gamla” soptippar så blir det ett “berg”. Många har gjort skidbackar av sina. Ekerö har en egen skidanläggning som ligger på just ett “byggt” berg. Idag får du höga böter om det ramlar ut en dammsugare eller en tryckimpregnerad planka ur containern. Då det begav sig så var det “fritt fram”. Kylskåp rinnandes av freon samsades med lastbilsbatterier fulla av bly och batterisyra. Olja, asbest och annat smått och gott, allt mosades ner i backen och blev till slut ett ståtligt berg. Under åren som gått så har ju miljöengagemanget ökat “en smula”. Idag är det alltså nolltolerans och man är mycket noga med hur avfallet tas omhand. Men långt där nere i myllan har vi kvar alla "godsaker". Det är från detta som lakvatten nu smyger sig fram mot Stora Alby! Man har säkert gjort massor med tester på gården men jag är ganska övertygad om att Hagbys soptipp nu till slut slagit sina klor i den anrika gården. Så du, din lilla spagettigubbe, det blir uppförsbacke framöver…  

Vi ställer tillbaka spåkulan i sin kartong och kastar oss över Blyhandsken! I torsdags var det dags igen. Den här gången var det Per Nordström som levererade ett formidabelt klavertramp när han med alla medel försökte köra sig fast med en stenklar vinnare. Vi kan i alla fall konstatera att han lyckades med bravur. Loppet var V4a avslutningen (lopp 4) nere på Jägersro. Per körde Darwih Wise L. från ett nionde spår bakom bilen. Hästen verkade lite vass men trots detta så envisades Nordström med att välja en strulig rygg. Det var nära galopp och att pållen klev upp i vagnen framför. Det blev knepigt in i första sväng men Per lyckades skickligt köra felfritt. Att då, med tanke på hur hästen agerar, gå ner i rygg på innerspår när det var ledigt rakt fram var en mycket märklig manöver. Ur svängen började det se lite “hett” ut och Per frågade snällt Stefan Landén som satt utvändigt om han kunde ta upp lite och släppa ut Nordströms häst vilket Stefan snällt gjorde. Med hjälp av denna övertalning blev det plötsligt perfekt för Per. Varvet kvar, andra utvändigt med en stenklar vinnare fint på bettet. Han fick sitta kvar ända till 600 meter kvar innan han behövde ta i högertömmen. Men där och då slog blödningen till, det måste ha svartnat för ögonen eller något liknande. Dödenshästen hissar ett hav av nödflaggor och det börjar komma häst i tredjespår. Per Nordström SITTER KVAR! Den förnedrande synen när han blir dragen sist måste ha nått ända till Rosengård där nysvenskarna satte falafeln i vrångstrupen. Det flygande upploppet där man hämtade in 80 av 120 meter i överljudsfart väger dock inte upp, inte alls faktiskt. Härmed delas en fet Blyhandkse ut till Per Nordström för sin huvudlösa styrning. No hard feelings Per, men den här var du värd…

Välkommen in i klubben Per!

När jag ändå är på det här humöret så vill jag passa på och höra om någon har kontakt med Johan Untersteiner. Tipsa honom då om att han borde behandla höger bak på Global Empress. Det vi fick se idag på Åby i lopp 2 var inte roligt.

Häng med på Åland Summerboost i juli!

Har jag inte NÅGOT trevligt att skriva idag? Nja, efter att de små obehagliga guttarna från brunostens land vann svenska Melodifestivalen så har jag mått ganska illa. Det kan ligga till last när jag nu komponerar detta Fredagsbrev. Så jag kör vidare med motorsågen. Nyligen så hittades en resväska med ett stycke iranier inuti. Nu har det visat sig att man funnit tre misstänkta för detta dåd. Tre afghaner (kanske några av de afghanska “barn” Sverige så glatt vinkade in en gång i tiden) är misstänkta. En av de tre är en kvinna som har barn med BÅDA de andra som dessutom är bröder! Jo, om jag fattat rätt så är det faktiskt så. En av bröderna sitter nu häktad, den andra brodern samt kvinnan är internationellt efterlysta. Men tro inte att svensk media vill hjälpa polisen att finna dem genom att publicera bilder på deras trynen. Näe, det ska vi INTE göra. Sverige 2024.

Ahhhh, vänta lite………….

Så där, blev tvungen att öppna fönstret, andas in tre djupa andetag och räkna till tio. Med de här orden så ber jag att få tacka för den här gången. Som om det inte räckte med norska barn i svenska Mellon så körs nu även V75 i Norge, suck! Hur som helst så har jag fått en riktig Kvikklunsj att bjuda på. I femte avdelningen så har Jepson blivit erbjuden en fin åktur. Det är spritsat och klart på Gasparito! Vi får 7 gånger syltetøjen bara för att vi backar upp. Ha nu en underbar helg tills vi hörs igen nästa fredag.

Visste du förresten att Stefan Löfven som barn vallade sina skidor med memma.

Så får det bli…

Nu kööör vi..........

En historisk vecka där Sverige nu är med i NATO! Det här myntet har många sidor. Man kan egentligen välja att ställa sig bakom detta, eller argumentera emot. Båda skyttegravarna har naturligtvis rätt. Med oss svenskar är det ju så stolligt befäst att vi ALLTID måste vara FÖR eller EMOT. Nyanser och förmågan att se saker ur fler perspektiv än ett flyger oftast högt över svenskens huvud. Det har alltid varit likadant. Har du varit emot landets migrationspolitik så är du rasist, ond och korkad, punkt! Om du ifrågasatte coronahysterin och dess mest vansinniga påfund och tokerier så var du dum, egoistisk och "konspiratorisk". Om du ifrågasatte Greta, plastpåseskatt och det faktum att jordens klimat och miljö påverkas från helt andra platser på jorden än just uppe i Svedala så blev du omedelbart "klimatförnekare" (få människor jag känner förnekar att vi har ett klimat), cynisk och, jajamen, OND! 

Nu har vi då NATO att förhålla oss till. Kan vi inte denna gång tillåta oss att se fakta och verklighet från fler olika håll. Om vi försöker bena ut det hela lite. För det första så har Sverige ALDRIG varit “neutralt”. Detta är bara en dimridå och en falsk förespegling som svensken lurats in i. När nazisterna klampade genom Sverige under andra världskriget så kan man knappast påstå att vår “neutralitet” blomstrade. Om vi skulle gräva lite bland Palmes undanstoppade kartonger så skulle vi se en helt annan bild än den som vi pumpats med genom alla år. Men OK, behöver vi då verkligen gå hela vägen och bli medlemmar? Innan den lilla smutsiga farbrorn i Öst klev in i Ukraina så fanns det säkert möjlighet för Sverige att leka “neutrala” och “fria”. Men plötsligt förändrades allt, på en kväll! Efter att Finland nu gick med så är det ju bara att ta fram en karta för att förstå att vi nu inte har något annat val än att ansluta. Min tes är att Putin är bortstädad inom den närmaste tiden och då tror jag nog att vi kan vila ganska lugnt i att tillhöra NATO. 

Samtidigt som folk, fä och media har kacklat NATO hela den här veckan så har vårt lands RIKTIGA hot och terror rullat vidare på våra gator. I program på Sveriges radio diskuteras ghettobarnens nya mode, att bära skyddsväst på ungdomsgårdarna, diskuterats. Ena sidan tycker att det ger “fel signaler” medan andra har förståelse för fenomenet då barnen lever i en “farlig miljö”. Samtidigt så har det sprängts både här och där, även denna vecka. Hur många Bongo-Boys som skjutits ihjäl sedan förra Fredagsbrevet vet jag inte men jag tror det är fyra eller fem! I Tyresö har SÄPO precis stoppat ett stundande terrordåd då man rensade upp i en moské och på några andra smutsiga platser. Det var väl den här typen av moskéer som den där brunskjortan och tillika fascisten Åkesson övervägde att man skulle få stänga ner?! Det här är Sverige 2024! Det är i denna verklighet och vardag vi nu diskuterar NATOs inverkan på vårt land. Jag kan säga så mycket som att vi behöver MER än ett NATO-medlemskap om vi ska kunna vara någorlunda trygga i det här landet. Kom ihåg det nästa gång någon på din arbetsplats eller släktträff börjar rapa NATO. Fråga dem istället hur de tycker vi ska göra för att rädda Sverige. Glöm inte att Sosseriet fortfarande har störst stöd i vårt land, låt det sjunka in. Magdalena Andersson tillsammans med miljömuppar, godhetsnarkomaner och vänsterextrema aktivister är alltså de som fortfarande skall rädda vårt land! Förstå detta, det är allvar nu.

Jag skall bara öppna fönstret och släppa in lite fågelkvitter samt ta tio andetag så är jag snart tillbaka...

Sådär, nu lite trav. Nu är det åter tillåtet att köra barfota och galoppbonanzan är i full gång! Jag blir lika förvånad varje vår när det blir så tydligt vilket dåligt omdöme många av våra travtränare uppvisar. Man rycker skor för glatta livet och hästarna börjar genast se tassiga och stressade ut på landets travbanor. Nyligen dömdes Per Henriksson för brott mot djurskyddslagen efter att ha kört barfota med en häst i lopp så det blödde om alla fyra hovarna. Så här borde det inte vara men våra aktiva ÄR inte skickligare än så här…

Missa inte sommarens Åland Summerboost! En weekend du inte vill missa!

Popstallet Tjomsland-Pihlström har gått i graven. Så härligt att de ändå låter så "överens" och “förstående” när de får frågor kring det avslutade samarbetet. Fniss, fniss…  

Mer Bergsåker. Det är ordentligt drag på travsportens aktiva när det vankas travfest med “fri bar”. Det är ju trots allt så här vi känner igen merparten av travfolket i Sverige. Jag tror att det är precis just  mer “Tjosan-Hejsan” som travet behöver. Mediakurser, travgymnasium, företagsekonomi, kundbemötande och liknande i all ära men en blöt travfest kan vara minst lika viktig för vår underbara travsport. “-  Kom igen nu Britt-Marie kör för fan”.

Ok, du kommer vi till det som du längtat efter. Varsågod!

Så var det äntligen dags för final i Melodifestivalen! Jag har ju under alla deltävlingar lämnat en hel del bra tips och nu är det dags för final. Här nedan kommer helgens alla tävlande bidrag. Mina betyg är baserade på just bidragen, de har ingenting att göra med hur jag tror att det går för dem. Lite intressant statistik. Bidrag nummer 2 har ALDRIG vunnit finalen, sedan 1959! Melodi nummer 12, bara två gånger (1987, 1997). Sorry Danny. De startnummer som vunnit överlägset flest gånger är 6 samt 10. Värt att notera. Håll till godo…

1. ”When I'm gone” – Maria Sur

En stark inledning på finalkvällen med en ukrainsk tjej som lärt sig svenska blixtsnabbt (och som ej behöver tolk i Sverige). Precis som förra gången hon var med och tävlade i Mellon så är det här bra, fast inte riktigt lika bra som förra gången. Personligen har jag lite svårt för tjejer som lägger till en jobbig “gnällknorr” i rösten efter varje rad LEX. Cranberries, Zombie. Det blir garanterat topp fem, troligtvis i den övre delen…

2. ”Back to my roots” – Jay Smith

Tänk att det skulle behövas en Melodifestival för att Jay äntligen skulle få sitt break! Med en röst som får alla svanktatuerade tonårsmammor att börja skeva med låren och sin helylle “bad boy” look så sitter ju det här som gjutet. Den “moderna” countrystilen ligger perfekt i tiden. Från andra chansen till en topplacering i Melodifestivalen! Inte dåligt från en snubbe som åkte dit för att ha rökt hasch bland de andra tävlande i Idol när det begav sig…

3. ”Awful liar” – Lisa Ajax

Nu har låten rullat ett tag på P4 och den fungerar, men den växer liksom inte. Lisa är lite som Michael J. Fox och Amy Diamond, de ÄR vuxna men ser ut som barn. Bra eller dåligt? Ingen aning, men det här bidraget hamnar i den “breda mitten” i helgen.

4. ”Heroes are calling” – Smash Into Pieces

Det här är naturligtvis inte bra på något som helst sett. Förra gången de var med så KANSKE man kunde urskilja NÅGOT som kunde vara OK men nu är det platt fall. När supercoola brudarna i Scarlet gjorde något HÄFTIGT, med en mycket bra låt dessutom, så fick de kedjeplånboksbärare och hipsterpojkar i hela landet att rynka på sina näsor. “Teatraliskt” och “löjligt” skrek de i kör. Näe, ängsliga killar med handsydda skyddsvästar och blöjor, DET är grejer det. Eftersom deras sambos och fruar nu kommer lägga sina röster på Jay istället så räknar jag med ett ras i omröstningen. Topp fem ändå, tyvärr…

5. ”Give my heart a break” – Cazzi Opeia

Tjejer som syr kläder av julgransglitter och kan skriva låtar som vinner hela Eurovision skall ha all respekt. Låten rullar på radio och känns “poppig” men när vi nu sett alla bidrag så blir det svårt att tro på en toppnotering. Välkommen till Annies breda mitt.

6. ”Light” – Annika Wickihalder

Årets bästa bidrag! Bland ankläppar, nagelproteser och kjolar med slitsar som skulle få Traci Lords att framstå som pryd så står Annika där och utstrålar ÄKTHET! Jo jag vet, det här skrämmer bort många ytliga och ängsliga brudar som känner sig mentalt överkörda. De som genom hela uppväxten matats med utseendefixering, yta och plast. De kommer ju INTE att våga rösta på den här lysande kvinnan. Det ENDA som jag oroar mig för är det jag tidigare befarade. Det ÄR lite mycket utsträckta armar och fladdrigt tyg som glider fram och tillbaka över skärmen men jag hoppas och tror ändå på topp tre för årets mest genuina bidrag!

7. ”Unforgettable” – Marcus & Martinus

Jag vet inte vad de har hittat på hemma i Norge och varför de inte tävlar där men här i Sverige verkar de fortfarande populära. Personligen så har jag lite svårt för duon, det känns som att det ligger en kennel begravd någonstans i närheten av dessa broilers. Har deras far grävt ner märkliga plastsäckar bakom sommarstugan? Har mamman någon märklig fetisch? Äter hon lakritsglass från golvet med lila badmössa på huvudet? Jag vet inte, men det är något som skaver. Låten är tjatig och tagen, framförandet mörkt, löjligt och plastigt. Trots detta så är de med garanti med och strider om slutsegern… 

8. ”It’s not easy to write a love song” – Dotter

Ok, då får vi se värmländsk platt mage, söndertrasad kofta och “sugande blick” i tre minuter. Barfota? Naturligtvis! Upp och åla på en flygel? Check! Kast med rött hår? Jajamänsan! Vegan-Dotter levererar vad “folket” vill ha. För mig brusar hon obemärkt förbi, men det är en annan sak. Trea, fyra till slut…

9. ”Que sera” – Medina

Så var det dags för årets arenabröl. Vi har hört och sett det förr, många gånger. Ibland är det ganska kul med en hygglig melodi men oftast så är kvalitén lägre än ett par hibernal tofflor på en psykavdelning och där är vi nu. Det hoppas och vinkas, det tjoas och “dansas” men ingenting händer. Trots utökat pyroinslag i helgen så blir det bara platt, platt. Trots att pöjkarna i Medina antagligen har sina rötter i mellan östern så är det latino som gäller. Det här blir splittrat, jag hade hellre sett ormtjusare och beduintält på scen. Att båda medlemmarna i denna “orkester” tidigare varit med och skrivit “fotbollslåtar” (Damfotbolls-VM 2015, “Marken under oss”, Fotbolls-VM 2021, “Flaggan i topp”) känns på något sätt naturligt. Medina får pressa in sig i den övre halvan av den breda mitten…

10. ”Dragon” – Liamoo

Jag gillar Liamo. För det första så verkar han sympatisk och för det andra så älskar han att uppträda. Yngre manliga artister utan överdriven ADHD och mega-hybris är en bristvara inom svensk musikindustri. Visst, det ÄR en aning bombastiskt och svulstigt men det fungerar hyggligt ändå. Det är trångt i toppen nu…

11. ”Effortless” – Jacqline

Melodifestivalens snyggsste och bästa musikproduktion. Så enkelt är det. Det här bidraget vevas nu frekvent på radiostationerna, betydligt oftare än brunostarnas bidrag till exempel. Jacqline är snygg, riktigt snygg. Är det till fördel eller nackdel? Jag vet inte riktigt men svärfar Gert 89 år från Nynäshamn gillade i alla fall Jacqline så nog har hon en ganska bred supporterskara. Som Mellonummer är framförandet lite sisådär men hon borde vara med och slåss där uppe oavsett!

12. ”Happy that you found me” – Danny Saucedo

Ok Danny, nu har du din chans! Sedan 1959 har bidrag nummer 12 vunnit endast två gånger. 1987 vann Lotta Engberg med “Fyra Bugg och en Coca Cola" och 1997 Blond med “Bara hon älskar mig”. Hög tid för den tredje vinnaren från bricka tolv?! Nja, jag är lite tveksam. Låten är gammal och dammig. Danny litar på “mysiga” kläder och ett “innerligt” nummer. Ett givet platslir, absolut.

Sammanfattningsvis kommer här både vad jag VILL och vad jag TROR. Liren nedan kan du i alla fall vila tryggt bakom. 

Hjärtat säger:

1: Annika Wickihalder.

2: Jacqline.

3: Maria Sur.

Hjärnan säger:

1: Danny Saucedo.

2: Marcus & Martinus.

3: Dotter.

Liren (de finns på atg.se):

Annika Wickihalder, topp 5.

Maria Sur -Liamo, Maria Sur före.

Lyckat till!

Med de här spridda skurarna av fakta, önsketänkande, och onyanserade analyser så ber jag att få tacka för den här veckan. Ha nu en underbar helg i vårsolen så hörs vi igen nästa vecka. Avslutar hela klabbet med en klaring till helgens V75a som avgörs på Mantorp. Senast Declan skulle starta så förstördes möjligheten pga. en kraftigt överförfriskad huvudstarter i startbilen. Den här gången hoppas vi på nyktra funktionärer och då är det hög tid för återbäring. Skall vi gissa på 6 gånger smöret som du lite senare på kvällen kan vända över till Melodifestivalens härliga spel! Varsågod. 

Visste du förresten att Stefan Löfven äter bananen från mitten.

Så får det bli…

Sent skall syndarna vakna...

Att nu göra det rätta visar samtidigt att man tidigare gjort fel. Precis som alla andra förstått så har ju även Jerry Riordan varit helt på det klara att Aetos Kronos aldrig var ens i närheten av att komma tillbaka helt efter en stenhård karriär och svår sjukdom. Med två usla insatser i bagaget så lastar man ändå ner för att kasta ut hästen i världens två tuffaste lopp! Hjärndött, sa Bill, monumentalt hjärndött, sa Bill. Hur som helst, nu slipper vi se Aetos ute på banorna mer och hästen får förhoppningsvis en bra pension. Fast hästägare är ju ett eget skrå, Malta kanske?!

Ett ordentligt kliv, rakt in i Silvergrisen. Var trettiofemte gång lyckas mupparna i Silvergrisen leverera en klok värvning. Bland alla bruntungande gratis-snitt-ätare och annat skräp som lullar runt i det där huset så blir Svante Båth en frisk och sund fläkt! Jag hoppas och tror på ordentlig leverans. 

En annan som gjort en mycket bra värvning är Anders Malmrot. Nu är det ju som bekant inte så värst svårt att göra “stora-A” när bagageluckan är full men ändå snyggt jobbat av Malmrot att som första häst i kommande Elitlopp få med vinnaren av världens tuffaste lopp. Nu får vi hoppas att fransoserna håller sitt ord. Där bland baguetter och brieostar är ett handslag lika mycket värt som en ekipagekontrollant ute på kolstybben. Vi håller tummarna…

Över till helgens stora happening! Sista deltävlingen i årets Mello står för dörren och vi får dessutom se vilka av “andra chansen bidragen” som får ta plats i finalfältet! Ruggigt spännande kommer det att bli. Undertecknads lir i Mellon sitter ju som en smäck, mest hela tiden, och vi dundrar vidare.

De här tävlar i helgens femte och sista deltävling.

1. ”Unforgettable” – Marcus & Martinus

Precis som förväntat. Lite sämre än senast, lite tråkigare än senast och lika klara för final som senast. Förra gången de tävlade för Sverige så sjöng de om “-air”. Det är precis det man kommer att tänka på. Ljummen, genomskinlig luft som totalt obemärkt passerar…

2. ”Controlla” – Chelsea Muco

Jag hade aldrig hört talas om den här bruden förrän jag läste om Panetos-killen Pa Modou Badjie som hade en gängskjutning hemma i sitt hus i Tullinge där två kvinnor sköts till döds. Ruggigt trist historia det där. Hur som helst, det är Pa Modou Badjie som varit med och skrivit låten som Chelsea tävlar med. Är den bra? Näe, det är den inte! Ingen final där inte…

3. ”Back to my roots” – Jay Smith

Jay var med i Idol där han förutom haschrökning på repetitionerna även lyckades bli ihop med Minna från samma tävling under en kort period. Sedan har det rasat stabilt utför med droger och annat trassel för Jay. Nu är han tillbaka och har en riktigt bra låt. Smith & Thell har skrivit låten och Maria Jane Smith i den duon är faktiskt Jays syster. Här får vi Svenne Country + bra röst. Det här skulle kunna gå till final direkt, i sämsta fall “andra chansen”. Då får han ju kvala igen lite senare under kvällen och kanske få en finalplats då, se upp.

4. ”Banne maj” – Elecktra

Transvestit levererar lyteskomik på bredaste skånska! En del gillar den här typen av spex och freakshow, andra låter detta glida förbi obemärkt. Med tanke på att SVT och vänsterpatrasket under en längre tid vurmat för att män utklädda till horor skall läsa sagoböcker för barnen så har snubben genom den indoktrineringskampanjen kanske fått en liten supporterskara som kommer låna mammas mobil och hjärtrösta som tokar. Andra chansen ligger inom räckhåll, dessvärre.

5. ”Light” – Annika Wickihalder

Oj, oj, oj! Det här VISSTE jag skulle bli bra. Redan i Idol så blev Annika en favorit hos mig. Hon sjunger arslet av alla årets motståndare och har en härlig glimt i ögat. Det enda orosmomentet  är att hon skall fastna i Sarah-Dawn-fällan. Scenkläder alá tält och en pompös vänsterarm som glider fram och tillbaka skulle försämra hennes chanser brutalt. Jag vill se “all in”.

6. ”Que sera” – Medina

Den här duon brukar poppa upp lite då och då. De låter alltid likadant och på scenen ser det alltid ut på precis samma sätt. Armar upp i luften, massor av låtsasbling runt halsen och lite hopp på stället, upp och ner. Men som jag alltid sagt, det blir alltid sämre och sämre för varje gång tävlande kommer tillbaka. Medina slåss lite om samma hjärtröster som knattarna från brunostarnas land och i den bataljen lägger jag hoppet hos Medina. Kan räcka!

Helgens lir: Mycket jämnt men Medina och Marcus & Martinus klara för final. Men jag varnar kraftigt för Annika och kanske även Jay!

Med de här raderna så ber jag att få tacka för den här veckan. Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Som avslutning blir det en smällkaramell till helgens V75a som avgörs på Halmstadtravet. Nu blir det tillåtet att köra barfota så vi kan, som vanligt, förvänta oss en galoppbonanza när tränare med varierad känsla för feeling river av skor på allt och alla. No Talking You i sista avdelningen med pappa Peter i vagnen ger 11 gånger rotmoset. Bara att lasta in.

Visste du förresten att Stefan Löfven som barn tyckte att de där banden med elefanter som hans mamma sydde dit längst ner på de för korta byxorna var riktigt snygga.

Så får det bli…

Fågel eller fisk?!

OK, vi börjar direkt med Christoffer Eriksson. Här blir det absolut svart eller vitt! Antingen så är det EXAKT som stallpersonalen säger och då skall Christoffer Eriksson genast packa sina väskor och flytta långt långt bort. Skulle det vara så att det är EXAKT som Eriksson säger så är det stalltjejen som skall gå ner i källaren och låsa in sig, för gott. Jag har sett en video där en halt häst körs och jag har sett hur man leder ut en halt häst ur en box. Enligt vad som sagts så är det lymfa och ett tjockt ben efter en sårskada. Detta låter ju ganska troligt och inte speciellt ovanligt. Vad jag lärde mig hos bland annat Sören så var det ju en självklarhet att hästen skulle ut och skrittas för att svullnaden skulle gå ner. Vi hade ju ont om hagar inne på Solvalla och det blev ofta en skrittvända i grimskaft nere på BG-banan bakom någon annan pålle som bara skulle komma ut och sträcka lite på sig. Att ha hästen i box är väl knappast det ultimata, men det är en annan historia. Tillbaka till Erikssons häst. Några frågor kommer ju upp i huvudet. Om den här tjejen nu tyckte att det var så fruktansvärt fel att trava en halt häst, varför gjorde hon då det? Har hon ingen som helst självinsikt eller civilkurage? Och om vi vänder på det. Varför i hela friden skulle Christoffer vilja att man kör en dunderhalt häst i trav över huvud taget?! Det här är en trist historia som absolut skall genomlysas med halogenlampa. 

I USA dopar man fortfarande hästar i parti och minut. Nu är det svenske Per Engblom som ramlat dit. Oxycontin är populärt bland missbrukare men är ju tänkt som smärtlindring. Det här är ju ett receptbelagt preparat och tydligen så ska provet från hästen innehållit tre “humanpreparat”. Har Engblom rent mjöl i påsen och det här med “kontaminering” skulle stämma så borde man nog kunna få fram hur och från vem detta kommit, med tanke på recept och liknande. Själv minns jag Jim Frick som ofta slog en drill i gästboxen innan han satte sig upp bakom mina hästar till lopp. Tänk om Jim suttit i den gamla mercakombin och knaprat Ipren på väg upp till Rommetravet? Hualigen…

Missa inte Åland Summerboost! Boka din plats redan idag så ses vi! 

Över till världen utanför. Ulf Kristersson är nere i Ungern och kränger JAS-plan! Jag som nyligen köpt in lite SAAB-aktier, katching! Hemma i Svedala kraxade mupparna om att "koranbränningar" och ifrågasättanden av islamistiska mokeéer skulle "äventyra" vår Nato-ansökan när verkligheten hela tiden var att Turkiet ville ha några F-16 från USA och Ungern ett antal JAS-plan. Nu är affärerna klara och vi kliver in i NATO, precis som planerat. Det här är en bra affär för Sverige och nästa vecka går vi slutligen med i NATO. Som det ser ut i världen idag så är det en självklarhet att Sverige (som varit lika neutralt som Arga Snickaren haft en vit månad) löper linan ut. Det enda man kan göra för att hålla Putin bakbunden är att stå upp med stenhårt motstånd, alla dagar i veckan. Jag är övertygad om att vi snart har en bra lösning på det elände som den lilla onda clownen i väst ställer till. Inom en ganska snar framtid kommer Putin att plockas, det kommer att utföras inom hans närmaste krets, vänta bara…

Mellon rullar vidare till Eskilstuna och enligt förhandstipsen så är det superenkelt men det finns två karameller!

1. ”Done getting over you” – Albin Tingwall

Albin var med i Idol och lämnade där mindre avtryck än en autistisk cellist på en hårdrocksfestival. Vi får mycket hår, fladdriga armrörelser ala “Stoffe & Kenta” samt ett jobbigt blinkande från ledskärmen. Nej, nej och åter nej…

2. ”30 km/h” – Lia Larsson

En EPA-dunkare till! Det här gillar jag. Å ena sidan totalt nonsens med ung flicka som leker “tuff” artist. Å andra sidan så älskade jag Sean Banan vilket troligtvis är anledningen till att jag faktiskt uppskattar Lias lilla nummer. Om man jämför med “originalet” så är Lia faktiskt tusen gånger “bättre”. Sedan man bytte ut bruden bakom “Fröken Snusk” till en ny så blev den akten ännu sämre. Medan den snuskiga sjunger f***a och k****a mest hela tiden i sina “texter” så är Lias alster befriande snällt och barnsligt. Det här blir garanterat guld, eller grus! Den som lever (och som inte missar en sekund av Mellon) får se…

3. ”It’s not easy to write a love song” – Dotter

Tredje gången gillt enligt tipsen. Men precis som brukligt så blir bidragen plattare och sämre för varje gång en artist provar lyckan i Melodifestivalen. Detta gäller naturligtvis även Dotter. Sedan har jag alltid haft lite svårt för människor som säger en sak, men gör precis tvärtom. Dotter har i media utförligt berättat om sina tidigare “problem” med sin kropp. Hon har tydligen haft förhållande med en del stolpskott som ifrågasatt just hennes kropp. Hon skulle vara noga med att “inte gå upp i vikt”. Det här är säkert ett problem för många flickor och tjejer och ett lågvattenmärke för hur vi ser på varandra. Så långt, allt väl. När man då får se Dotter på scen med en trasslig och trasig tröja åmandes runt som en Loreen-kopia med massor av närbilder på hennes, så platta och “snygga”, mage blir det lite inkonsekvent och ängsligt. OK, jag är väl bara gammal och gaggig men att först ifrågasätta kroppsideal och kroppshets för att sedan, på bästa sändningstid, inför hundratusentals tv-tittande barn åla runt halvnaken känns lite trist. Hur som helst, alla säger att hon går direkt till final. Jag håller med men känner mig ändå lite skeptisk. Att hon dessutom tävlar med en förkylning och med sämre röst som resultat förbättrar ju knappast hennes chanser…

4. ”Circus X” – Scarlet

För de som gillade Smash Into Pieces, här kommer något betydligt bättre. Det här känns verkligen fräschare än pöjkarnas blöjrock. OK, det KAN bli lite för teatraliskt men låten är bra och brudarna levererar. Det här KAN smälla, jag säger KAN…

5. ”En sång om sommaren” – Lasse Stefanz

Olle Jönsson klädd i vänstermuppen och tillika konstnären Carl Johan De Geers vita målarrock piggar absolut upp. Bidraget osar dessvärre mer Hasse “Böske” än terpentin och då föredrar jag originalet. Nu har ju Lasse Stefanz en gigantisk fanbase ute i landet och förutom alla gnussande seniorer så slåss de ju om samma publik som Fröken Snusk och veckans lilla Lia. Detta innebär att rösterna tyvärr inte räcker ända fram. Men nog bör de komma vidare till “andra chansen” som vi ju vet kallas något annat nu för tiden…

6. ”Happy that you found me” – Danny Saucedo

Det här är årets stora favorit till slutsegern! I kamp med nästa veckas norrbaggar så skall slutvinnaren tydligen koras. Men jag är ledsen Danny, det här räcker inte, inte alls faktiskt. För det första så sjunger Danny för dåligt live. För det andra så är låten full av damm, spindelväv och svartmögel. Det låter som den skrevs samtidigt som "Amazing” för tretton år sedan. Och för det tredje, vi har redan Benjamin Ingrosso och han fyller ut hela det svenska behovet av hybris, folklighet, “coola” dansmoves och ögonglimt. Danny till final står idag i oddset 1, 07 och visst, det kan bli så men var inte FÖR säker…

Helgens lir: Absolut, det givna är ju Danny och Dotter men jag vill ändå smälla in två skrällar. Inte för att båda skrällarna går till final men med över sju gånger på varje så räcker det gott att EN av dem går till final. Lägg en slant på Scarlet och en till på Lia Larsson!

Med solen gnistrande över Munsö Lounge så vill jag önska alla fina rosa vänner en härlig helg. Avslutar med en bomb till helgens V75a som avgörs på Örebrotravet. På den ovalen gäller det att köra i tid, något som Ove A inte gjorde senast. I fjärde avdelningen är det tokform på Inge Eros och med Mika Fors i vagnen så bör det gå ganska lätt. Vi får 11 gånger konfettin på det här liret, något som du sedan kan vända över på Mellon senare under kvällen! Vassego. På återhörande nästa fredag.

Visste du förresten att Stefan Löfven som barn smaskade chokladcigaretterna med pappret på.

Så får det bli…