Ulf Ohlsson körde blankt, Per Linderoth likaså. Magnus A Djuse var nära men ändå ingen pinne. Jennifer Persson tog dock en dubbel och Ina Aho vann med Rikard N Skoglund på behörigt avstånd. Travsport när den är som vackrast. I tisdags var det alltså grästrav uppe på Bro Park, en underbar upplevelse. Ordentligt tilltagna marginaler i loppen, de starkaste och mest travkunniga hästarna vann. In på det enorma upploppet fanns gott om plats för alla (som hade något att köra med, samt kuskar i vagnarna som KAN “köra”). Så långt ifrån de stereotypa och trista travlopp vi annars får se, där hästarna kastas iväg från start, skenande med uppspärrade ögon in mot första sväng. Jag älskar tydligen grästrav! Jag menar, här får vi se riktig hästkapplöpning och det blir så tydligt hur trist speedwaytravet blivit när man nu kan jämföra. Med detta så har jag två önskemål. För det första, kör MER trav på gräsbanorna på galoppen och harva upp travbanornas ovaler 3-5 sekunder!
Idag har vi midsommarafton och jag antar att snapsarna nu börjat komma fram. Själv ska jag fira en lugn midsommarafton med sambon, helt utan barn och barnbarn. Just nu är det Skagen på gång. Blev dock en smula överraskad när man fick en liten marulk (tror jag) som tillbehör bland räkorna…
Avslutar som jag alltid gör på Midsommaraftonens Fredagsbrev. Den lilla anekdoten från min och min fars dragspelsturné. Det var då jag fann Lumumbans härliga värld och hur Valium och Lauders gifter sig. Håll tillgodo..
- - - - - - - - - - - - - - -
Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett Svt program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Johan på snippen” (även om jag först vägrade och hellre ville spela "Rosa på bal") så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!
Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet, varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora event långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.
Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade glömt att boka dragspelare till kommande Midsommar nere på Mallorca samt Ibiza. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara en rolig omväxling att byta ut Mälaröarna mot en liten dragspelsturné på "kontinenten". Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små enkla tillställningar, typ som på Svartsjölandet, hade Håkan sagt.
Det hade blivit dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca fast på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal.
På midsommaraftonens morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigt att nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade tydligen gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?!
Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt glömma dessa toner.
Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster, hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tiotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde farsan en bejublad entré ner i poolen med sin vita linnekostym på och alla hotellgäster hakade på. Det blev "lite tjafs" med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 men pappa hänvisade till Håkan Sterner hemma i Svedala så vi fick stanna kvar på hotellet…
Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Det var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag kände en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. Spelningen på Ibiza gick jättebra och efter det så hade vi lite "ledigt" på stranden. Pappa gick iväg med några andra och jag satte mig vid ett träd vid en bar där de serverade kall choklad. Eftersom vi var bokade "artister" så var det gratis i baren. Killen bakom disken log snett när han blandade min "kalla choklad". Det visade sig naturligtvis att det var Lumumba! Första gången jag provade och det var jättegott. Han bjöd mig faktiskt på en andra och jag började känna mig lite yr. Då kommer pappa tillbaka och säger att vi har blivit ombedda att spela för ett gäng norrmän som firade vid en midsommareld och då jag faktiskt kunde "ja vi elsker dette landet" ganska hyggligt så föll lotten på mig. När jag reser mig upp så säger min pappa, "-men fan, e du full unge?!". Han var både brydd och arg men eftersom jag var den som kunde spela låten så fick han bita ihop och hjälpa mig fram till gänget med norrbaggar. Det gick alldeles utmärkt och alla var nöjda. Spelningarna var klara och jag hade invigts i Lumumbans förtrollade värld.
På natten, när vi kom till hotellet, började min skräck inför att flyga bli allt starkare. Här gällde det att agera, på något sätt. Jag satte min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.
När vi kom fram till passkontrollen så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så nu hade vi således hållit god min båda två när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Jag rusade in på en toalett och låste blixtsnabbt dörren om mig. Den vakt som tillsammans med pappa nu kommit in på toaletten hade inga större problem att forcera denna toalettdörr och lyfta ut mig. Pappa tryckte i mig två valiumtabletter som han alltid hade med sig i reserv då han flög, jag fick skölja ned dem med farsans Taxfree Whisky! De bar mig sedan igenom passkontrollen och vidare in i flygplanet.
Det blev snabbt svart när vi kommit ombord och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och skrek högt, ”- aldrig mer att jag flyger!”.
Detta höll jag som sagt i 22 år.
- - - - - - - - - - - - - - -
Ha nu en fin midsommarhelg så hörs vi igen nästa fredag. Sist av allt en vinnare till söndagens V85a från Kalmartravet. I sista avdelningen får vi sex gånger kroppkakan på Indie Boy med Sobrilström i vagnen. Vassego.
Visste du förresten att det i morgon blir torsk med 0-2 för de svenska bolltrillarna.
Så får det bli…

























